Hedin, Sven Anders :: geograf, upptäcktsresande, författare

Källor - http

kulturarvsdata.se

Källor - http

kulturarvsdata.se

Källor - http

kulturarvsdata.se

Källor - http

kulturarvsdata.se

Forskningsresande, geograf, författare. Fil.dr.

H. blev adlad 1902.

Efter att ha tagit en doktorsgrad i Halle (1892) genomförde H. tre egna expeditioner i Centralasien (1893-97, 1899-1902, 1905-09). H. gjorde 1916 en färd till Mellanöstern och 1923 en jordenruntresa.

År 1927 återvände H. till Centralasien för att på uppdrag av Lufthansa undersöka flygrutter och etablera affärskontakter mellan Europa och Fjärran Östern. Han stannade, med korta avbrott, till 1935 som chef för en serie expeditioner och forskningsföretag.

Åren 1933-35 undersökte H. på kinesiska regeringens uppdrag möjligheten att bygga bilvägar längs de gamla karavanlederna genom Gobiöknen.

Expeditionerna 1927-35, som var de vetenskapligt mest produktiva, var tidiga prov på mångvetenskapligt multinationellt fältarbete.

Den vetenskapliga publikationsserien från Hedinexpeditionen är beräknad att omfatta cirka 50 volymer.

H. har även författat många reseskildringar.

En stor tillgång har H. haft i sin talang som tecknare i detta sammanhang. H. ritade tusentals kartor och teckningar och hopbragte stora samlingar av geologiskt och etnografiskt material.

H. var ledamot av såväl Svenska Akademien (från 1913) som Vetenskapsakademien och mottog hedersdoktorat från univ. som Oxford, Cambridge och Harvard. /US

Beskrivning

Efter återkomsten till Stockholm började Sven Hedin vid Stockholms högskola med geologi och geografi som huvudämnen och tog i december 1888 fil.kand-examen. På hösten 1889 började han studera geologi vid Friedrich Wilhelm-universitet i Berlin under ledning av professor Ferdinand von Richthofen som själv rest omkring i Kina.

I april 1890 skickades en delegation för att till shahen av Persien Nasr-ed-Din överlämna Serafimerorden. Med sina kunskaper i persiska fick Hedin fungera som tolk. När resten av delegationen for hem stannade Hedin kvar som gäst hos doktor Hybenett och fick tillfälle att medfölja när shahen med en uppvaktning om 1 200 reste på utflykt upp i bergen. Hedin besteg också Persiens högsta berg Kuh-e Damavand.

I september 1890 lämnade han Teheran och red karavanvägen mot Mashhad i Khorasan, Ashkhabad, Bokhara, Samarkand innan han till slut nådde Kashgar i Kina. Där blev han god vän med den ryske generalkonsuln Petrovskij som blev hans värd och rådgivare. Hedin skulle flera gånger återvända till Kashgar och använda staden som bas i framtida expeditioner.

I mars 1891 var han åter i Stockholm. Snabbt skrev han Konung Oscars beskickning till shahen av Persien (publicerad hösten 1891) och Genom Khorasan och Turkistan (publicerad hösten 1892). För att tjäna pengar höll Hedin föreläsningar och skrev artiklar för både svenska och utländska tidningar. I april 1892 reste han till Berlin för att följa Richthofens föreläsningar och sedan till Halle där han skrev sin doktorsavhandling om sin resa till Demavand, Der Demavend nach eigener Beobachtung. (Wikipedia 2015-03-10)

Beskrivning

I maj 1885 tog Sven Hedin studenten från Beskowska skolan i Stockholm. Han hade då blivit erbjuden att arbeta som informator i Baku åt en svensk pojke vars far arbetade där som ingenjör åt bröderna Ludvig och Robert Nobel. I augusti påbörjades färden dit via Helsingfors och Sankt Petersburg, med tåg till Vladikavkaz och sedan häst till Tbilisi innan den sista sträckan till Baku vid Kaspiska havet.

I Baku började Hedin studera asiatiska språk. Tyska och engelska hade han lärt sig i skolan men dessutom lärde han sig nu persiska och tatariska. Senare i livet lärde han sig även kirgisiska, mongoliska samt tibetanska och kunde hjälpligt förstå kinesiska.

Under tiden i Baku gjorde han med en kamrat, Baki Khanov, upp planer på att resa genom Persien. I april 1886 lämnade de Baku via båt till Persiens nordkust och red över Elburzbergen till Teheran. Där sökte de upp shahens svenske hovtandläkare doktor Hybenett och överlämnade fyra flaskor punsch medan doktorn gav dem introduktionsbrev. I Teheran blev Baki sjuk och Hedin var tvungen att fortsätta resan själv. Hedin red söderut mot Isfahan och sedan till Shiraz. 29 dagar efter avfärden från Teheran red han in i Bushir vid Persiska viken, en sträcka på 50 mil.

I Bushir hade Hedin inga pengar kvar och sökte då upp den rike köpmannen Aga Muhammed Hassan. När köpmannen förstod att Hedin var landsman till Karl XII som hade varit gäst hos turkarna blev Hedin köpmannens hedersgäst en tid och fick också en slant för resan hem.

Hedin kom så småningom till Konstantinopel där han mötte tidningsmannen C.G. Wrangel på gatan. Hedin berättade att han ville skriva en bok om sin persiska resa och Wrangel skrev ett rekommendationsbrev till förläggaren Karl Otto Bonnier. Bonnier var intresserad och hösten 1887 gav förlaget ut Hedins första bok, Genom Persien, Mesopotamien och Kaukasien. (Wikipedia, 2015-03-10)

Beskrivning

Midsommardagen 1899 lämnade Sven Hedin åter Stockholm för att i Asien fortsätta de forskningar i Tarim- och Lop Norområdet som han påbörjat under sin förra resa. Han reste via Sankt Petersburg (30 juni), Moskva, Kaspiska havet, Tasjkent, Andisjan (14 juli).

Hans utgångspunkt blev även nu Kashgar. Han kartlade floden Tarims lopp och fann ruinerna av den på 300-talet e. Kr. genom flodloppets ändring ödelagda staden Loulan vid det forntida Lop Nors strand. Hans fynd av föremål och manuskript visade Tarimbäckenets roll som genomgångsland mellan Europa och Östasien under denna tid. I juni 1901 fortsatte Hedin mot Tibet. Under denna färd ägde den ryktbara episod rum, då Hedin förklädd sökte ta sig fram till den tibetanska huvudstaden Lhasa men hejdades ett par dagsresor därifrån. Efter att ha besökt Indien efter en inbjudan av den engelske vicekungen lord Curzon och tillbragt tre månader där lämnade Hedin Leh och for över Karakorum till Kashgar, där expeditionen den 14 maj 1902 avslutades. 27 juni var han åter i Stockholm.

Under något mer än två år var han sedan sysselsatt med att sammanfatta resultaten av sina forskningar i Scientific results of a journey in Central Asia 1899-1902. (Wikipedia 2015-03-10)

Beskrivning

Mellan 1927 och 1935 ledde Hedin den svensk-kinesiska expeditionen till Centralasien. Vid Hedins tidigare expeditioner hade han varit ensam västerlänning, medan han nu var ledare för ett vandrande universitet som bestod av ett stort antal svenska och kinesiska vetenskapsmän, däribland arkeologer, botaniker och etnografer. Bland de svenska deltagarna fanns Georg Söderbom, Folke Bergman, David A:son Hummel, August Larson (hertig Larson) och Gösta Montell.

Mellan 1927 och 1928 var expeditionen finansierad av Lufthansa och hade flera tyska deltagare. Den skulle göra en allsidig utforskning av de centralasiatiska ökenområdenas naturförhållanden och geografi och Lufthansa hade som villkor att expeditionen skulle undersöka möjliga platser för mellanlandningar på den planerade flyglinjen Berlin-Peking-Shanghai. När militärguvernören i Sinkiang förbjöd flygningar över sitt område tog finansieringen slut. Hedin lyckades dock få finansiering från den svenska riksdagen och privatpersoner, vilket gjorde att expeditionen kunde fortsätta mellan 1929 och 1933, efter förhandlingar med den nye makthavaren i Nanking, Chiang Kai-shek. Stora delar av Inre Mongoliet, Nanshan, Tsaidam, Tarimbäckenet, Tian Shan och nordvästra Tibet utforskades. Ett mycket omfattande material samlades in, en noggrann kartering utfördes och Centralasiens klimatologi klarlades.

Mellan 1933 och 1935 finansierades expeditionen av den kinesiska regeringen, med uppdraget att vid sidan av de vetenskapliga undersökningarna studera möjligheten att bygga bilvägar längs de urgamla karavanlederna i Sinkiang. Denna farofyllda färd har Hedin skildrat i trilogien Stora hästens flykt (1935), Sidenvägen (1936) och Den vandrande sjön (1937).

Den stora mängden forskningsresultat publicerades mellan 1937 och 1992 i skriftserien Reports from the scientific expedition to the north-western provinces of China under leadership of Dr. Sven Hedin. (Wikipedia 2015-03-10)

Källor - http

collections.smvk.se

Beskrivning

Mellan 1893 och 1897 reste Hedin genom bland annat Pamir, Tarimbäckenet med Taklamakanöknen och norra Tibet. Av den tillryggalagda sträckan på 26 000 km kartlade han 10 498 km, varav 3 500 km tidigare inte hade utforskats.

Han fann 1895, under korsandet av Taklamakan, ruinerna av två stora buddhistiska städer som var begravda i flygsanden. Väggmålningar därifrån visade på indiskt, grekiskt och persiskt inflytande. Det var knappt han kom från den resan med livet i behåll på grund av vattenbrist. Två ledsagare och sju kameler dog. I den berömde forskningsresandens spår genomförde Tibetkännaren Bruno Baumann våren 2000 en resa genom öknen och höll själv på att gå under.

Vidare klarlade han bland annat floden Tarims lopp och dess ändsjöar samt Lop Nor, den vandrande sjön, som fick sitt vatten från Tarim. Sjön torkade ut 1972 och bildade en saltöken. Uttorkningen bevisade att Hedins teorier om sjöns vandring mellan två lägen var riktig.

I Khotan (Yotkan) införskaffades 1896 en stor samling som består bland annat av små terrakotta föremål. De kommer från den period då Khotan (på kinesiska kartor: Hotien ) var ett buddhistiskt centrum av stor betydelse. Från århundradena efter Kristi födelse och fram till det muslimska erövrandet av staden och dess omland under slutet av niohundratalet stod det sydvästra hörnet av Tarimbäckenet under indiskt och indoiranskt inflytande, vilket sedan gav vika för kinesiskt och tibetanskt styre. De små terrakotta föremålen utgörs av djur (människor, apor, kameler, får, fåglar), maskaroner för att ornamentera kärl, detaljer/fragment av större eller mindre statyer, visar upp ett tydligt gandhariskt inflytande. Den gandhariska stilen utvecklades i Kashmir och kringliggande dalar under århundradena innan Kristi födelse och ger tydligt prov på det hellenistiska inflytandet över detta område.

Efter arbetet i Khotan genomkorsade Sven Hedin öknen mellan Khotan Darya och Keriya Darya varvid han upptäckte Dandan Uiliq. Från denna fyndplats finns några små formpressade buddhafigurer i gips, vilka med stor sannolikt prytt kronan till en större Buddhastaty i stuck.

Expeditionen avslutades i Peking, som nåddes 2 mars 1897. Återfärden gick genom Mongoliet, Sibirien och Ryssland till Stockholm, dit Hedin anlände 10 maj 1897.

De många resultaten av denna resa redovisades 1900 i Die geographisch-wissenschaftlichen Ergebnisse meiner Reisen in Zentralasien 1894-1897. (Wikipedia 2015-03-10)

Beskrivning

Hedin reste 16 oktober 1905 från Stockholm till Konstantinopel över Svarta havet samt vidare genom Armenien, Persien och Baluchistan till Simla i Indien. I östra Persien utforskades den föga kända saltstäppen Dasht-e Kavir. Redan vid resans början satte han som dess förnämsta mål att utforska Indus och Brahmaputras källtrakter och de stora sjöarna i Tibets centrala delar. Under två års tid utforskade och kartlade han stora delar av den tibetanska högplatån och skapade därigenom en klar bild av dess topografi. Han fick också tillfälle att besöka Shigatse, Panchen lamas residensstad.

Han beskriver tibetanerna som fredliga och gästvänliga men berättar att många myndighetspersoner enligt order uppifrån motarbetade alla kontakter med européer. Hedin ansåg att detta var ett sätt för kineserna att motarbeta europeiskt inflytande i Tibet. Misstänksamheten mot européer hade periodvis tvingat Hedin till att förklä sig till tibetansk fåraherde.[6]

Hedin upptäckte det viktiga bergssystem som är vattendelare mellan Brahmaputra och sjöregionen i norr. Han döpte det till Transhimalaya. Bergsystemets västra och östra partier var av gammalt och väl kända, men den mellersta delen undersöktes nu för första gången. Den 15 sept 1908 anlände Hedin till Simla, där expeditionen upplöstes. Efter ett längre uppehåll i Japan kom han 17 januari 1909 till Stockholm, där han fick ett storartat mottagande.

Resan skildrade Hedin i de populärt hållna böckerna Transhimalaya och Över land till Indien. (Wikipedia 2015-03-10)

Källor - http

libris.kb.se, books.google.se

Beskrivning

Alma Hedin, född 1876, död 1958. Socialt verksam. Syster till forskningsresande Sven Hedin. Under många år hans sekreterare. Arbetade med fattigvårds - och bostadsproblem. Tog 1921 initiativet till Blomsterfonden, med syfte att skaffa hem och vård åt gamla, mindre bemedlade personer. År 1912 var H. initiativtagare till nationalinsamlingen för barnförlamningens offer och 1919 en av de ledande i Rädda barnen samt tillhörde 1923 hjälpkommittén för Ruhr. H. har utgivit flera böcker. H. erhöll Illis quorum 1926. /US

Källor, Wikipedia - beskr. av

sv.wikipedia.org

Beskrivning

Emma Hedin,född 7 augusti 1870, syster till Sven Hedin.Emma%20Hedin%2Cf%C3%B6dd%207%20augusti%201870%2C%20%20syster%20till%20Sven%20Hedin.

Källor - http

www.geni.com

Beskrivning

Gerda Hedin, född 21 januari 1867, syster till foskningsresande Sven Hedin.Gerda%20Hedin%2C%20f%C3%B6dd%2021%20januari%201867%2C%20syster%20till%20foskningsresande%20Sven%20Hedin.

Källor - http

www.geni.com